Johanne Lykke Holm er en svensk forfatter og oversetter som driver Hekseskolen sammen med Olga Ravn. Sammen vil de, som Blazers faste poesipushere, presentere nye tekster annenhver fredag. 

AS THE DAY IS TO BE WARM

YOU MAY REMOVE YOUR GLOVES

Det är en vacker sjö omgiven av berg och grönska. Vita moln glider mjukt över den azurblå himlen. Man hör sång. Man hör vatten. Ur vassen stiger hussvalor. Det är som ett CARTE POSTALE som blivit verkligt.

En spegel som visar fram en spegel som visar fram en hand som aldrig åldras. En nunna springer över golvet med sitt nunneansikte. I hennes ögon finns oskuldens tillit och oskuldens vansinne. Hon har gömt håret under doket, det ligger där och växer, osynligt. I hennes namn finns barrskogsnunnan, namnet på en fjäril, en skadeinsekt. Hon har ingenting i händerna, men ser ut att hålla i en psalmbok eller en korg, ett vaxljus format som ett helgon. Hon springer över golvet i sina lackskor, förmiddagen är gul och varm, det ekar och ekar. Hon trampar på en glasvas med blå dekoration, en stjärnhimmel, glasskärvor ut över golvet och henne. Hon vet att en nunna dras mot allt som är jordiskt. Bitter läsk och röda örter, ett läppstift i en bitterröd nyans.

Det lilla klostret, beläget mitt i en sorgsen ensamhet, omringat av torka och piskat av stormar, består av tolv celler. I en av cellerna: novisen. Hennes händer ligger trötta över en bok. Boken är en rekvisita i hennes liv. Hon öppnar den aldrig, men hon bär den med sig. Det får henne att se ut som en sysselsatt människa, arbetsam och dygdig.

Rummet har ett litet fönster och där har hon ställt en vas med en kvist i, något ogräs, symbol för motstånd och tålamod. De äldre nunnorna ser kvisten och tänker: Den flickan har kärlek till övers även för de oälskade. Hon ser kvisten och tänker: Där står jag. Lever och sover i denna fuktiga skugga.

Hon vet att hon lever sin ungdom utanför ungdomen. Hon vet att hon lever bortom väninnornas tid, för evigt i nunnornas tid. Hon lägger ett oblat under tungan, låter det smälta där. Går runt med ett radband i handen och räknar.

Genom klostret en förmiddag, genom klostret en söndag. Här lever lukten av stormkokande vatten och linne. Hon känner på nunneklädernas hårdhet. Vem tvättar åt nunnorna. Vem stryker. En scen där en ung flicka lyfter svarta tyger ur en tvättkorg. Kulissen är en gård med regnvåt grönska och blanka stenar. En tvättlina i vit plast skär genom bilden. Tvättnypor i gult och grönt. Nunnornas nylonstrumpor och underbyxor, handdukar och örngott. En nunnas arbete och hennes ärenden. Det broderade överkastet på en nunnas säng.

De gömmer händerna i vita bomullshandskar. De ordnar murbruk i särskilda mönster. De har långa samtal om spiritualism och praktik. Det finns en förteckning över alla de nunnor som har begravts under kyrkogångens stenar. Altarljuset, spökgryningen. Händer som strör blommor över gravarna i konstfulla arrangemang. Nunnorna vet allt om nejlikans onaturliga överlevnadsförmåga. Röda blad, grå sten. Golvet fläckat som av blod. Man går över gravarna i sina vardagsskor. En ond ilning upp längs benen. Kalla, kalla jungfrubädd. Mardröm att sova där i evigheten.

Hon genomlever slöjans ceremoni och offrets ceremoni. Nagelbanden är välvårdade. Det går en maska i hennes rosa nylonstrumpor och det känns som ett omen. Hon uttalar sitt eget namn. Det namn hon har haft som baby och det namn hon ska få som nunna. Hon tar emot tyget med sina händer och med sin själ. Hennes komplicerade frisyr är en symbol för hennes arbete, hennes ihärdighet. Ett sidenband runt huvudet som symbol för allt det andra, det försakade. Nunnans materiella identitetsförlust och hennes symboliska identitetsförlust. Vem förlorar man sig till. Vem lindar en i bomull och förvarar en i en liten emaljerad ask, som en utdragen tand eller en berlock. Nunnans jordiska kropp. Hennes eteriska kropp. Hennes formaliserade språk och rörelser.

Med hennes röst:

JAG GICK IN I KAMMAREN

DÄR MIN MAMMA VÄNTADE

HON PEKADE MOT EN SPEGEL

OCH SA INGENTING

JAG GICK FRAM TILL DEN

OCH SÅG MIG SJÄLV HELT

I SVART

JAG BÖRJADE GRÅTA

JAG VAR EN NATTFJÄRIL ELLER

NÅGOT VISSET

JAG VAR ETT BORD

MED VIT DUK

EN BIT BRÖD

EN VIGVATTENKVAST

ETT STEARINLJUS MAN BETALAR FÖR

MED ETT LITET

MYNT

Johanne Lykke Holm (f.1987) har tidligere utgitt Natten som förgick denna dag, Granta #4: Spöken, I mörket ser vi ut som systrar eller bröder: en e-singel ur Granta #4 og chapbooken Den ockulta maskinen, laget i samarbeid med kunstneren Siri Areyuna Wilhelmsson.